Vi frågade Axiells experter vilka stora trender de såg för bibliotek, museer, arkiv och andra kulturinstitutioner. I den här artikeln har vi sammanställt deras insikter och undersöker vad den nya tekniken innebär för kulturens framtid. Vi ska också titta på en del av det spännande arbete som redan pågår och hur tekniken används som stöd för att uppnå branschens kärnmål.
Med ständiga budgetnedskärningar måste många kulturinstitutioner förlita sig på vissa grupper i samhället, frivilliga eller forskare och entusiaster, för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Värdet på detta sträcker sig dock långt bortom att spara in på personalkostnader. Genom att engagera och involvera invånarna förstärks möjligheterna att nå bibliotekets/kulturinstitutionens mål, nedskärningar eller ej.
På bibliotek 10 i Helsingfors är 90 % av evenemangen som anordnas på folkbiblioteket organiserade av grupper i samhället. Det skapar en gemensam plats som människor kan arbeta på och använda tillsammans.
Samtidigt blir crowdsourcing ett allt populärare sätt för museer att låta grupper av experter katalogisera och märka upp poster. Exempel på detta diskuterades i vår Online Collections Expert Discussion Panel, bland annat träffar som anordnades av Rijksmuseum, där fågelentusiaster bjöds in för att identifiera och märka upp fågelarter på tavlor. Liknande aktiviteter har även hållits på Smithsonian National Air and Space Museum. Är det en fågel? Är det ett flygplan? Fråga experterna.
Samhället är dock fortfarande en tämligen outnyttjad resurs. Människor besöker bibliotek, museer och arkiv för att lära sig saker, men sällan fångas deras egna berättelser och kunskaper upp av institutionerna själva.
Några exempel på användaren som medskapare:
- Öppna upp för besökaren att tycka till om materialet. Såväl omdömen som faktiska upplysningar om innehållet. Tveka inte inför att be användarna om rekommendationer.
- Inbjud användarna att dela med sig av sin kunskap och erfarenheter, fysiskt eller digitalt: lokala historier (om händelser, personer, platser), bästa kombuchan, aktivism, fiska i kanalen-utrustning, vilka motiv i staden har jag stort nöja av att fotografera, vem bodde i mitt hus på 20-talet och vad arbetade de med (berömt New York Public Library-projekt).
- Inbjud användarna att starta virtuella cirklar/intressegrupper för kunskapsdelning (lokal arkitekturhistoria, fotografering, bästa selfien, knyppling, teckning, videoproduktion …).
Skapa interaktiva och interpretativa upplevelser
Upplevelse. Ett ord som har förändrats så mycket. Det verkar inte längre som att det räcker med att bara ställa ut konst, artefakter och böcker. I dag erbjuder museer och gallerier sätt för besökare att interagera med föremål för att göra dem tillgängliga och personliga.
Under utställningen 7 Billion Others på Museum of Photographic Arts användes en kamera för att återskapa besökares ansikten på en skärm. En mosaik skapades av tusentals människor från hela världen som de hade intervjuat. Det här är konst som kommer till liv. Som skapar ett nytt skikt ovanpå det som redan existerar.
Enligt David Newbury på Getty Museum blir utställningar som denna ett filosofiskt dilemma för kulturella institutioner när de från att ha varit intendenter själva ska bli skapare. Biblioteken har länge varit mycket aktiva på det här området och anordnat skrivarverkstäder och till och med gett ut eget material.
Det ligger dock något mer i modeord som ”upplevelse”, ”interaktivitet” och ”engagemang” än bara nya sätt att tolka konst. Besökaren har i högre grad börjat ses som en aktiv deltagare i konsten eller i historieberättandet. Denna användarcentrerade hållning kommer hjälpa bibliotek, gallerier och museer att växa med sin publik och kommer hjälpa publiken att växa och leva ett kulturellt rikare liv.
Några exempel på hur institutioner kan engagera användarna:
- Utöka och förenkla möjligheterna att skapa egna virtuella favoritsamlingar och dela med sig av intressanta medier (exempelvis till Instagram och Pinterest); favoritmotiv, romaner, poesi etc.
- Låt användarna interagera med utställningarna som t ex via quiz-formulär, vad har jag lärt mig-övningarpris med mera. Se nästa stycke för virtuella övningar.
- Kommunicera med lånarna/besökarna kring använda medier/besökta utställningar.
- Initiera virtuella bokcirklar. Kanske så långt som till att titlar har en ”Starta Bokcirkel”-knapp. Möjligen då utvalda titlar till vilka det finns information och material länkat till.
- Introducera chat-möjlighet på era olika kanaler och webbsidor.
VR i kulturen: kommer det virtuella bli verklighet?
När det gäller teknik kan det knappast bli mer interaktivt än virtuell verklighet. Bestig Machu Picchu, besök Pompeji eller de babyloniska trädgårdarna eller strosa omkring i hallarna på Rijksmuseum i Amsterdam virtuellt. Tekniken kanske hjälper oss att bränna mindre flygbränsle och skydda underverk hårt trafikerade av turister. Den kan ge personer som har svårt att ta sig runt en möjlighet att få se dem. Och det kan också vara en livsviktig länk till omvärlden.
Det blir allt vanligare att använda VR för att hjälpa dementa att aktivera känslominnen. Vissa bibliotek har redan ”minnessessioner” där samlingar med lokalhistoria används för att hjälpa dementa att komma ihåg och återfå kontakten med nuet. Och man hoppas att man kan gå ännu längre med VR. Public Libraries Online föreslår att bibliotekspersonal kan skräddarsy upplevelser för mottagare och hjälpa dem återuppleva händelser som resor till avlägsna orter från förr med hjälp av Google Street View eller museer och konstgallerier med hjälp av det ständigt växande utbudet av virtuella turer.
Virtuell verklighet skapar också nya och mer spännande sätt att berätta historier och presentera föremål och kunskap från samlingarna. På Finlands nationalmuseum fick människor känna som om de klev in i en tavla och på The Tate Modern togs besökarna med in i Modiglianis studio i Paris. Se fler projekt här.
AI i kultursektorn
Maskininlärning och ”-resonemang” har stor potential att hjälpa människor att komma åt relevant information snabbare. För kulturbranschen innebär detta ännu större konkurrens om informationsutrymmet, men också förstås nya möjligheter.
Att koppla ihop data från våra samlingar och kataloger kommer hjälpa oss att bygga en ny karta över människans kunskap, upptäcka nya sanningar och bli ett mer upplyst och rikare samhälle.
I vår Online Collections Discussion Panel diskuterade experter hur AI skulle kunna hjälpa till att snabba på katalogiseringen och digitaliseringen av samlingar genom att göra vissa ”tråkiga saker”. AI skulle kunna beskriva vad som finns på en bild, vilken färg det är eller sammanfatta ett textavsnitt.
AI används faktiskt redan för att identifiera konststilar och föremål, utvinna data ur Vatikanens arkiv och skapa personligt anpassade upplevelser genom ansiktsigenkänning. Du kan läsa om fler exempel här.
Ett inlägg på IFLA:s blogg lyfter dock fram att AI har en inneboende bias och diskriminering eftersom det bara kan använda sig av data som görs tillgängligt för det. Bibliotekariernas, informatörernas och kulturinstitutioners roll att hjälpa människor att hitta tillförlitlig information har därför blivit ännu viktigare. I takt med att information blir enklare att komma åt måste våra verktyg vara vassare för att särskilja fakta från fiktion.
Röstkommandon
Röstkommandon har potentialen att göra livet enklare för både personal och besökare på kulturinstitutioner.
Röstkommandon kan användas för att göra personalens dagliga arbetsrutiner enklare och snabbare: ”Visa mig metadata (för det här föremålet)”, ”Släng (det här föremålet)”, ”Visa mig N.N. (kunddata)”. Detta kan vara otroligt användbart för personal som jobbar med händerna eller är på språng eller som hjälpmedel för att göra roller tillgängliga för personer i behov av det.
Tekniken kan även stötta bibliotek, museer, arkiv och andra institutioner i deras uppdrag att till göra kunskap och kultur tillgängligt för alla. Museums of Modern Art i New York satsar på att förbättra engagemanget och navigeringen runt i museets samlingar för användare genom att integrera Amazon Echo med sin databas över samlingar. Detta kan komma till särskilt stor nytta för personer med nedsatt syn
Mindre störande teknik
Syftet med teknik ska alltid vara att göra uppgifter eller livet i allmänhet enklare för oss. Ändå verkar det ofta vara tvärtom. Det är därför som vissa flygplatser funderar på att använda ansiktsigenkänningsprogramvara som redan används i gränskontrollen för att passagerare ska kunna checka in, passera säkerhetskontrollen och gå ombord obehindrat.
Karen Wong, senior utvecklare på Axiell, ställer frågan: ”Är det dags för tekniken att ta plats i bakgrunden?”
Samma sak borde även gälla programvaran som används inom kultursektorn. Tekniken ska hjälpa personal att ägna sig åt viktigare uppgifter (som vi så ofta hör sägas på bibliotek), till exempel att hålla i utbildningar, söka upp människor eller bli mer engagerade i användarna. Det kan innebära att personalen behöver fokusera på mjuka färdigheter. Enligt The Wall Street Journal ökade jobben som kräver hög social kompetens med 12 % i USA mellan åren 1980 och 2012.
I vårt produktledningsteam säger vi: ”Om vår programvara används mindre men kommer till större nytta hjälper vi våra kunder att lyckas.”
Avvägning mellan säkerhet och öppenhet
Att anse att information och data ska vara öppet och kunna delas är ingenting nytt inom kultursektorn. Med teknik som ökar möjligheten till detta mer och mer är avvägningen mellan öppenhet och säkerhet ett av branschens ständiga dilemman.
Att öppna upp samlingsdata för allmänheten och för andra organisationer skapar möjligheter till crowdsourcing och nya upptäckter genom delad expertis. Säkerheten måste dock alltid vara prio ett för institutioner och leverantörer. Ju mer data som öppnas upp och delas, desto större är risken för att bli hackad. API:er kommer sannolikt att spela en allt större roll för att tillhandahålla denna säkra övergång mellan systemen.
Personuppgifter kan också delas mellan organisationer. Förvaltningen i brittiska Cambridgeshire testar ett ”Culture Card” som spårar unga människors engagemang med kulturella arenor. Syftet är att förbättra engagemanget bland dem med sämst förutsättningar och fylla i kunskapsluckor om hur kultur påverkar utbildning och färdigheter.
GDPR ger tydligare vägledning i hur personuppgifter ska skyddas på institutioner inom EU (eller de som interagerar med dessa i EU) men också de allvarliga ekonomiska konsekvenserna för dem som bryter mot bestämmelserna.
Kraven på ökad insyn kommer också att öka bland de stora teknikaktörerna. Det är viktigt att vi vet hur våra data används och att de är säkra.
Undvik att hoppa på senaste grejen
En viktig del i arbetet och med stor sannolikhet ingående i kulturinstitutioners målsättning är att överbrygga/minska klyftorna mellan de som är gynnade av sina omständigheter och de som inte är det. I det arbetet ingår att utnyttja modern teknik för bästa möjliga presentation och engagemang men också att till exempel på biblioteken lära ut tekniker som videoproduktion till ungdomar och därmed jämna ut förutsättningarna att använda ett kraftfullt medium.
Det finns en stor risk med nya tekniker att alltid ha det senaste och lägga stora summor pengar på varje trendig sak utan något långsiktigt värde. En sak experterna är eniga om är att du måste låta dina mål med verksamheten få styra valet av teknik och inte tvärtom.
Samtidigt måste kulturindustrin fortsätta utvecklas. Människors vanor ändras och sättet som människor interagerar med innehåll och institutioner ändras. Utifrån detta har en ny norm börjat få fotfäste i branschen: möt människor där de finns. Om människor vill interagera på internet måste du finnas på internet. Om människor går runt på galleriet och stirrar mer på sina mobiler än på utställningarna måste du nå dem den vägen. Om människor inte kan ta sig hemifrån till museet, ta museet hem till dem.
I pandemins tidevarv
En pandemi, som den som drabbar världen 2020, begränsar med nödvändighet de fysiska aktiviteterna men ökar behovet av att kommunicera digitalt med invånarna. Över hela världen prövas och utvecklas nya metoder. Hur engagera och involvera invånare i tjänsterna? Flera av metoderna och förslagen i den här artikeln pekar framåt på nya möjligheter. Skicka oss gärna ytterligare förslag, så delar vi med oss.
Nedan ett exempel på hur en aktivitet transformerar biblioteket in i den digitala åldern.
En möjlig del av vardagen trots pandemin:
En virtuell (eller fysisk) aktivitet som en diktuppläsning på temat “I dystopins träskmarker” eller en teckningskurs på temat ”Romance noir”. Arrangemanget annonseras på sociala medier av både bibliotek och deltagare; inspirationskällor noteras på bibliotekets internetkanaler som webb/appar och relevanta medier i katalogen taggas; kalendern uppdateras. Eventet sänds på nätet; ett chatrum är öppnat; sociala medier aktiveras under sändningen. Efter sändningen finns uppläsningen/kursen dokumenterad (video, bilder) – det är metadata-taggat, arkiverat och publicerat – offentliggjort för framtida bruk av alla och envar.
Observera att den eventproduktion som bibliotek här initierar och genomför gör biblioteket till en medieproducent. Varje dag.
