På Hjortsjöskolan i Vaggeryd står skolbibliotekets dörrar alltid öppna, och inte sällan hittar man skolbibliotekarie Susanne Westroth ute i korridorerna i samtal med några elever.
–Jag hejar på alla och hör efter hur de mår. De kanske inte alltid svarar, men så plötsligt hejar de tillbaka och kommer och hälsar på i biblioteket, berättar Susanne.
Susanne, som kommer från Vaggeryds bibliotek, är föreståndare på filialen i Hok och skolbibliotekarie bland annat på Hjortsjöskolan som är den största f-9-skolan i Vaggeryds kommun.
– Jag lär känna barnen redan när de är små, så när de kommer till den stora skolan har vi oftast redan byggt en bra relation, berättar Susanne. Jag är fritidspedagog också, så jag utnyttjar min förmåga att lära känna dem och introducera läsandet via en annan väg än bara genom direkta boktips.
Häng inne på bibblan
Det är ofta mycket ”häng” inne på skolbiblioteket. Här spelas det spel, pysslas och pratas. Susanne är ofta med i samtalen.
– Eleverna säger att det är så bra med mig eftersom jag varken är en förälder eller lärare, skrattar hon. Lyssnar man tillräckligt länge på dem så märker man snart vilket intresse de har, och då kan man till sist ändå tipsa om en bok som man vet de kommer tycka om.
– Då blir de glada och känner att de blir lyssnade på.
Susanne berättar att hon alltid har dörrarna öppna och ofta går runt i hela skolan. Hon ser sig själv som både bibliotekarie, fritidspedagog, kurator och ibland till och med sjuksköterska.
– Mitt råd är att släppa själva biblioteket och bara vara med eleverna. Det är då det händer häftiga saker, säger hon. Det är viktigt att så att säga visa att man är på deras nivå och respekterar och lyssnar på dem. Mina boktips upplevs på det sättet som helt naturliga.
Tar hand om sitt bibliotek
Susanne berättar att hon gärna vill att eleverna emellanåt ska bli lite överraskade när de kommer till biblioteket. Därför investerar hon i diverse pyssel såsom allt från origami någon dag till att trycka knappar en annan.
– Eleverna tycker det är jättekul att pyssla. Ibland gör vi kreativa saker av gamla böcker. Då trodde nog en del av mina kollegor att eleverna skulle få för sig att det var okej att förstöra böcker. Men det har gått jättebra, berättar Susanne. De måste få en chans att visa att de bryr sig om sitt bibliotek. Därför införde jag också ett biblioteksråd.Då släpper man makten till eleverna och finns bara med som en resurs och hjälper och stöttar dem.
Hon förklarar att trots att skolan har elva olika råd så är det många som helst vill vara med i biblioteksrådet. Rådet har tillsammans jobbat fram de regler som gäller på biblioteket.
– Jag satte också igång ett system med att om de hjälpte mig att städa, ta hand om böcker eller sätta på etiketter så får de poäng. När de kommer till trettio poäng så får de en kupong för till exempel en chokladmjölk i caféet, berättar Susanne. De måste hjälpa till många gånger för att få en kupong. Men det händer att de erbjuder sig att hjälpa till utan att vilja ha en kupong. Det är häftigt att komma ut i caféet till de stora, tuffa killarna som verkligen lyser upp och blir så glada när de får sin kupong.
Bok efter person
Susanne är noga med att köpa in böcker som eleverna visat stort intresse för och verkligen vill läsa, oavsett vad det är för rykte boken har. Och ibland kan det bli frågetecken från kollegor kring huruvida viss litteratur är lämplig.
– Vi måste kunna diskutera innehållet med eleverna, så jag läser alltid alla böcker jag köper in innan de får dem. Det är en härlig känsla att få någon som aldrig velat läsa innan, att skrika efter mig i korridoren och undra när boken kommer.
– Det hände till exempel med Jockibois bok. Så fort den kom släppte de där tuffa killarna alla spel och bara satte sig direkt och läste.
– Man måste ta deras intressen på allvar. Hade jag sagt att det inte var lämplig litteratur, så hade jag förlorat de där killarna. En kille hade aldrig läst någon bok innan och nu läser han, konstaterar hon.
Susanne har också en hylla i caféet för att lyfta fram bra böcker, och ett vitrinskåp utanför biblioteket med signerade böcker för att locka till läsning. Här står också presenter hon har fått av eleverna.
– De signerade böckerna skapar ofta frågor och eleverna undrar om jag har träffat de här personerna på riktigt, skrattar Susanne. Det är bra och öppnar upp till en naturlig dialog.
Hon berättar att hon också har planer på att starta en blogg som ska heta ”Boksnackarna”. Det är biblioteksrådet som ska få skriva där.
– De vill inte göra bokrecensioner för det påminner om skolarbete, men vi ska göra små inlägg liknande de som brukar stå på baksidan av böcker. De vill också gärna podda. På så sätt kan jag samtidigt prata om hur man beter sig på nätet och hur man kan veta om något är sant eller inte.
En annan viktig ingrediens i Susannes arbete är tiden ute i klassrummen.
– Det är något jag kommer att fokusera mer på nu. Tyvärr har skolbibliotekslokalen minskat nu i höst på grund av platsbrist i skolan, så det innebär att jag måste förändra mitt arbetssätt en del, avslutar hon.
*Artikeln är hämtad ur kundtidning Blickpunkt bibliotek nr 6 2018
